Francisco de goya y Lucientes
b. March 30, 1746, Fuendetodos, Spain--d. April 16, 1828,
Goya is considered the 18th Century's foremost painter and etcher of Spanish culture, known for his realistic scenes of battles, bullfights and human corruption. Goya lived during a time of upheaval in Spain that included war with France, the Inquisition, the rule of Napoleon's brother, Joseph, as the King of Spain and, finally, the reign of the Spanish King Ferdinand VII. Experts proclaim these events -- and Goya's deafness as a result of an illness in 1793 -- as central to understanding Goya's work, which frequently depicts human misery in a satiric and sometimes nightmarish fashion. From the 1770s he was a royal court painter for Charles III and Charles IV, and when Bonaparte took the throne in 1809, Goya swore fealty to the new king. When the crown was restored to Spain's Ferdinand VII (1814), Goya, in spite of his earlier allegiance to the French king, was reinstated as royal painter. After 1824 he lived in self-imposed exile in Bordeaux until his death, reportedly because of political differences with Ferdinand. Over his long career he created hundreds of paintings, etchings, and lithographs, among them Maya Clothed and Maya Nude (1798-1800); Caprichos (1799-82); The Second of May 1808 and The Third of May 1808 (1814); Disasters of War (1810-20); and The Black Paintings (1820-23). Related Paintings of Francisco de goya y Lucientes :. | Fire at Night | Woman Hitting Another Woman with a Shoe | Birds of a Feather | Spanish Entertainment | I am Still Learning | Related Artists: George Price Boyce,RWS1826-1897
English painter. He was the son of a prosperous wine merchant and pawnbroker. His childhood was spent in London, and in 1846 he was apprenticed to the firm of architects Wyatt & Brandon, where he remained for three years. He was always fascinated by ancient buildings but gradually lost interest in architecture as a career. In 1849, perhaps as a result of meeting David Cox at Betws-y-Coed (Gwynedd, Wales), he decided to become a painter. In the early 1850s Boyce drew landscape and architectural subjects with a fluent watercolour technique derived from Cox. In 1854 Boyce made an extended journey to Italy; he painted views of buildings in Venice and Verona Ludolf de Jongh1616-1679
Dutch
Ludolf de Jongh Galleries
Dutch painter. He was one of the most versatile Dutch painters of the 17th century, producing portraits, genre paintings of both domestic scenes and soldier life, landscapes with hunting scenes and a few historical subjects. According to Houbraken, he studied with Cornelis Saftleven in Rotterdam, Anthonie Palamedesz. in Delft, and Jan van Bijlert in Utrecht. In 1635 he went to France, where he stayed for seven years. His earliest known paintings are portraits and genre subjects that date from after his return to Rotterdam in about 1642 and strongly reflect the style of Palamedesz.'s work. The genre subjects and numerous hunting scenes (e.g. Riders before an Inn; Geneva, Mus. A. & Hist.) painted shortly before the 1650s show the influence of van Bijlert and other Utrecht painters, especially Jacob Duck and Dirck Stoop. j. h. scheffelWismar 1690 - Västerås 1786
J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant.
Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt.
Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet.
När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
|